– En gång till! En gång till! Snälla Trulle en gång till, fnittrar Fnurrorna förväntansfullt.
Ja, när Trulle kör sitt morgonpass hänger Fnurrorna alltid på.
De älskar att träna med Trulle, och Trulle, han gillar det glada sällskapet.
Nej, Örnettes är inget sångfenomen men trion är lycklig och älskar att stå på scen.
– Ja, det var värst, nu får du skynda på att äta upp den innan den alldeles smälter.
– Okej pappa, men sen behöver vi väl inte skynda mer idag?
– Nej, sen inget mera bråttom på hela den långa sommaren.
- Nej, nästa gång vi leker ska jag gömma mig dåligt så att ni lätt letar upp mig, för det blev mörkt och kallt under granen, och jag blev lite ledsen... Sen hittade ni mig!
- Ja, och inte bara dig, vi hittade också fina saker som du ska få av oss... Titta bara, en magisk sten!
- Här är en önskekotte!
- Och kolla in den här spännande pinnen, som är som ett trollspö, som simsalabim gör dig glad med en gång!
- Men jag är redan glad! Det blev jag så fort jag hörde era röster komma närmare granen. Då visste jag att ni inte hade slutat upp att leta, och det kom glädje i hela mig.
Detta glittrande mirakel vill alla uppleva, men de flesta som vallfärdar mot platsen får vända på vägen då Blommornas skönhet är så bländande att de inte ser att närma sig.
Några som utan svårighet klarar av att se igenom både skimmer och skönhet - några som Blommorna väntar på - är de Bevingade Sprudlarna. Sprudlarna som troget och ivrigt, vår efter vår, hjälper till med att sprida Blommornas frön av glitter över hav och över land.
Under tre dagar och tre nätter ger de allt av sig själva för att hinna med så mycket som de bara orkar innan glansen slocknar och Blommmorna för alltid sluter sig.
Och om du är vaken efter solens nedgång kan du se deras förgyllda snablar skimra fram och tillbaka i mörkret - det är precis som i en saga...
För Vira går det inte lika fort. Man skulle kunna säga att det inte alls går, för hon åker uppför. Alltså, hon försöker. Men hur hon än försöker så händer det ingenting.
Efter en frusen kvart utan minsta uppförsresultat tröttnar Vira. Nej, muttrar hon för sig själv, det här går inte. Jag måste tänka om...
Sedan i våras har de flitiga Klorofyllerna arbetat hårt med att hålla trädens all löv i grönt. Nu är det så trötta och väntar bara på att hösten ska säga “Godnatt“ innan vintern kommer och bäddar ner dem under sitt vita, varma täcke.
På den sista ballongen går André ombord. Han ska göra en upptäcktsresa till andra sidan Havet för att ta reda på om där bor några som gillar ballonger precis lika mycket som vi gör. Med snäckhjälmen stadigt på hjässan, och simringen säkert på plats, blir luftfärden trygg.
- Håll i dig ordentligt André, för nu puffar jag på så att du får fart! Kom snart tillbaka och berätta om allt som du har upplevt.
- Ja, det här kommer att bli spännande, säger André, och blickar bort mot horisonten. Kanske har dom som bor på andra sidan Havet aldrig sett ballonger tidigare, men leker med något annat roligt som vi aldrig tidigare har sett. Då byter vi roligheter med varandra! Det är så man får goda vänner, och lär sig nya lekar.
- Och sen kan vi bjuda hit våra nya vänner på lek och stoj. Men innan vi gör det ska vi blåsa upp världens största ballong så att vi kan upptäcktsresa tillsammans - för allra roligast är det ju ändå om man är två.
När kalaset är slut är man så mätt, och så trött att det enda man längtar efter är en rofylld famn att få vila sig i på vägen hem - och det får man alltid.